När man släktforskar så lär man känna släktingar som man inte hade en aning om innan. I mitt fall så var en av dessa personer Siv (Karlsson) Flyckt en syssling till min pappa.
Första gången jag hörde talas om Siv var redan omkring 2012 då hon hade besökt min faster Inga på landet. Hennes besök var en del i hennes släktforskning. Hon hade talat med min faster under ett par timmar för att utbyta information om släkten. Då tänkte jag inte mer på detta då jag själv inte hade börjat min släktforskning. När jag senare började min forskning så kom jag att tänka på Siv. Så omkring 2018 så beslöt jag mig för att kontakta Siv för att se om jag kunde få information som jag inte hade. Mitt första telefonsamtal varade i nästan två timmar vi fann varandra direkt. Jag fick plötsligt en helt ny dimension på begreppet släkt forskning. Siv berättade att hon och hennes man började med sin släktforskning redan på 1980-talet. Då gällde att besöka platser och dokumentera sina rön.
Lite kort om Siv. Vår gemensamma ana var Christina Andersson som var min farmors farmor och Sivs mormors mor. Christina var den sista personen i vår släkt som bodde på Winterbygget. Sivs mamma Ingeborg flyttar efter att hon har gift sig till Tomtebo i Kullerstad socken. Här föds Siv 1931 och det visar sig hon kom att leva här hela sitt liv fram till sin död 2023. Siv utbildare sig till kartriterska och arbetar sedan vid Lantmäteriet. 1967 gifter hon sig med Enok Flyckt. Båda var aktiva föreningsmedlemmar och ett intresse som de delade var släktforskning. Tillsammans höll de åtskilliga studiecirklar i ämnet.
Jag träffade Siv endast en gång. Det var den 8 oktober 2022 då jag åkte ner till Siv i Kullerstad utanför Skärblacka. Vi tillbringade en hel dag med att utbyta släkt information. Ett halvår senare somnade Siv in för gott. I början av september 2024 åkte jag åter till Kullerstad denna gång på Sivs dotters Ann inbjudan. Ann skulle tömma Sivs hus i samband med försäljning och undrade om det kanske fanns något släktforsknings material som jag skulle vara intresserad av. Väl framme fick jag en historisk upplevelse på hur Siv och hennes man Enok hade släktforskat genom åren. Det mest imponerande var hur tekniken hade utvecklats genom åren och hur de hade anammat detta.
På övre planet i Siv hus hade hon ett helt arbetsrum med all den dokumenterade släktforskningen som hon och hennes make hade samlat på sig genom åren. Det var som att stiga in i en tidsmaskin. En vägg bestod av hyllplan där det fanns en massa pärmar och böcker. Det fanns skrivbord och arbetsbord som visade hur deras släktforskning utvecklats genom åren.
Sivs berättade för mig att hon och Enok besökte församlingar och andra platser där de kunde hitta information för sin släktforskning. Denna information renskrevs sedan på maskin och sparades i pärmar. För att kunna hålla reda på alla släktingar var de tvungna att hitta ett system att lagra dessa på. Det första sättet var att använda kontaktkort.
Nästa steg i den tekniska utvecklingen var Mikrofilm samt Mikrofiche Är man en sann släktforskare så skaffar man sig den utrustning som behövs för att hänga med i utvecklingen. Man kunde köpa både Mikrofilm samt Mikrofiche-kopior så att man i lugn och ro kunde forska hemma
När sedan hemmadatorerna gjorde sitt intåg så blev det dags att skaffa hem även detta.
När jag träffade Siv 2022 så var det en laptop som var hennes arbetsverktyg. Att se hennes arbetsrum gav mig en insikt i hur dedikerad Siv var i sin släktforskning. Det går inte att ens gissa hur många timmar det har gått åt för henna att dokumentera sin forskning. För Siv var släktforskningen ett kall. Jag är glad över att ha fått träffat Siv.
Tack för ditt inlägg