Kan man förena släktforskning och familjeliv?
Ja det kan man om man har en partner som har en egen hobby som hon gillar. Min fru Christina började med miniatyrbyggande år 2015. En ”Miniatyrist” är en person som bygger i skala olika skalor. Hon valde att bygga i 1: 12 som är det vanligaste och den internationella skalan.
( Lundbydockskåp är i skala 1:18). För 4 år sedan bytte vi plats på master bedroom och kontoret/hobbyrummet så att vi båda kunde få plats för våra respektive hobbys. Hon behövde större yta medan jag behövde en större skärm. Nu under hösten har det skett en korsbefruktning av vår intressen. När vi i somras firade Lyckebo 80 år så fick hon en idé. Varför inte utmana sig själv, skapa en installation av Lyckebo som ett minne i samband med 80-årsfirandet. För att göra utmaningen ännu mer utmanande så beslöt hon sig för att göra installationen i skala 1:24. Sagt och gjort nu började planeringen i största hemlighet så börjar vi ta mått på Lyckebo så att Christina skulle få ett grepp om hur Lyckebo såg ut innan den fick sin nuvarande utseende.
Att försöka komma ihåg hur Lyckebo såg ut när det begavs sig blev en riktig utmaning för mig. Gamla bilder plockades fram och måttskisser upprättades.
Nästa steg i processen för Christina blev att börja skapa ritningar och skära till delar för väggar och rum. Köksinredning skapades, möbler byggdes samt en hel del inredning. Nedan följer liter bilder på de detaljer som hon skapade.
Även gammelfarmor Ellen skapades för hand.
Sakta men säkert så växer det fram en kopia av Lyckebo i skala 1:24.
Så var det dags att presentera slutresultatet. Vi hade bjudit in syster Elisabeth och make Ove samt broder Stephan med fru Katarina samt barnen Rebecka och Daniel på en familjeglögg söndagen den 19 december. När glögg och kaffe var avklarat parenterades projektet till allas stora glädje. Nu återstår bara att till våren sätta upp en hylla i Lyckebo så att modellbygget får en permanent plats.
